När jag satt och googlade runt en dag om PMS så kom jag in på en sida från USA där man hade ett supermedel mot just PMS. Genast blev jag ju intresserad så jag började läsa om folk som hade använt detta mirakel medel. Min entusiasm försvann ganska snart, det verkade lite sådär att våga sig på detta medel. De som skrev om det tyckte visserligen att det var det bästa medlet de prövat men de rekommenderade att man inte pratade med någon efter första halvtimmen när man tagit den för då visste man kanske inte riktigt vad man sa?!?! Dessutom fick man räkna med att man var på gränsen till att somna de första 3-4 timmarna! Annars var det jättebra!?! Hmmm vet inte vad jag tycker om det, tror inte jag testar detta....Premsyn hette visst medlet. Nån som testat?

Hur står han ut?

Det handlar ju faktiskt inte bara om mig utan det är ju också viktigt för min familj att jag blir normal... hur min älskade Z stått ut i 15 år är ju helt obegripligt! Vad mycket skit han fått höra och vilka hysteriskt onödiga utbrott över både pyttesmå och löjliga grejer som jag gjort om till det största problemet på jorden. Vilken tur att han ser "mig" där bakom det där galna monstret som jag har inneboende. Jag skäms men jag kan inte erkänna det, jag ger mig aldrig och är långsint som F-n. Innerst inne tänker jag hela tiden, Herregud människa vad gör du och vad är det du säger? Hade jag varit Z hade jag lämnat mig för många år sen.

Det måste vara Stålmannen jag hittat, hoppas bara han står ut ett tag till....

Jag vill inte!

Nej jag vill verkligen inte proppa i mig antidepressiva medel ! Det måste ju ändå finnas nåt annat sätt att lindra problemen och lära sig att handska med dem. Är det någon därute som lyckats? Jag har haft funderingar på Hysterektomi dvs ta bort hela "skiten", men när jag tagit upp frågan på kvinnomottagningen så avråder de alltid detta. Visst man kommer i klimakteriet antar jag men det gör jag väl snart ändå och kan det vara värre? Nån som vet?
Jag har funderat mycket på om det kan vara så att man har någon brist på någon vitamin, mineral osv som man skulle kunna tillföra för att stabilisera hormonerna i kroppen. Eftersom jag också lider av migrän som för många kommer tillsammans med PMS:en så får jag ju även stoppa i mig en massa huvudvärkstabletter. Det här känns verkligen inte bra, så jag har googlat runt lite i jakten på vad som skulle kunna vara bra i vitaminväg för ett deprimerat PmsMonster med migrän...Det jag kom fram till var att jag behöver äta B3, B6, B12 samt Magnesim/Kalcium och D-vitamin...och så lite omega 3 på det. Så, nu har jag införskaffat detta! Nu början resan mot självhjälp! Följ den gärna och kommentera med tips! Det som också var bra att lägga av med är SOCKER för som alla vet med PMS följer ett extremt sockersug som dessutom gör det hela värre. Så ut med godiset, ( ha en 70% mörk choklad tillhands)Sen är det ju så att motion är bra....det vet man ju men det är VÄLDIGT svårt att komma upp ur den mörka hålan och ta sig ut i ljuset.
Men jag ska i alla fall försöka! Alltså, vitaminer, motion, bra mat inget socker inte heller vitt mjöl.. så vitt jag kan förstå lutar det åt GI-metoden eller nåt.

Herregud! Hur ska man hitta motivation till allt detta, men allt har sitt pris. Jag ska bli frisk! Jag vill bli JAG.

Kemisk väg

Till slut gjorde jag ett nytt försök med att uppsöka vården, ringde till en "riktig" kvinnomottagning. Där behövde de i alla fall inte slå i böcker innan de förstod vad jag menade. Hon fattade direkt vilket ekorrhjul jag fastnat i och jag fick en tid. Väl där fick jag veta att det mest använda sättet att försöka få bukt med problemen var att äta antidepressiva medel. Just då var jag i sådant skick så jag skulle tagit vad som helst, så jag fick mitt recept tillsammans med nya p-piller som skulle vara "extra" bra. Ännu ett...vet inte hur många p-piller jag prövat ! Hur som helst så åt jag det antidepressiva medlet Citalopram och visst de tog mig ur det värsta träsket för jag var verkligen djupt nere. Efter att jag ätit dem ett tag så skulle jag bara behöva ta dem under de veckor som PMS:en var som värst. Men vad gör man när det är som värst hela tiden? Vill jag stoppa i mig kemisk medicin varje dag år ut och år in? Dessutom kände jag inte att de tog bort problemet, dämpade det lite,  visst om jag tog dubbel ranson mot rekommenderade.........

Mer och mer

Problemet för mig är att detta blir värre och värre för varje år som går och perioderna går in i varandra. Det finns inget uppehåll längre, de problem som blir efter vägen när man mår dåligt under PMS blir så mycket större och till slut flyter allt ihop till ett enda stort problem. All stress och annat som man utsätts för klarar man helt enkelt inte av längre utan PMS blir helt enkelt till en enda stor depression hela tiden. Till slut vet jag knappt om det är PMS eller schizofreni jag lider av. Man är ju verkligen två personer i en, en som bara vill att allt skall vara normalt och att man skall vara den där väna, omsorgsfulla och tålmodiga kvinnan som man tycker att alla andra är. Sen sitter det "där" lilla monstret i huvudet och det som kommer ut ur munnen är något helt annat än det man egentligen vill. Det sjuka i det hela är att man vet om att herregud nu får du ge dig! men man fortsätter ändå...

och sen blev det

Efter Johannesört kom Femal, Jättenattljusolja, rosenrot...you name it..och vad hjälpte det?

Vad gör man då?

När jag hade gett upp om att få någon hjälp från sjukvården började jag pröva lite naturmedel i hopp om att det skulle hjälpa. På marknaden då fanns det Johannesört som alla talade om skulle vara bra när man mådde dåligt och dessutom hade en lugnande verkan, perfekt tänkte jag! Lugn behöver jag ju definivt bli...jag knaprade på av dessa magiska piller och inväntade lugnet...som aldrig kom! och monstret levde vidare..