Mer och mer

Problemet för mig är att detta blir värre och värre för varje år som går och perioderna går in i varandra. Det finns inget uppehåll längre, de problem som blir efter vägen när man mår dåligt under PMS blir så mycket större och till slut flyter allt ihop till ett enda stort problem. All stress och annat som man utsätts för klarar man helt enkelt inte av längre utan PMS blir helt enkelt till en enda stor depression hela tiden. Till slut vet jag knappt om det är PMS eller schizofreni jag lider av. Man är ju verkligen två personer i en, en som bara vill att allt skall vara normalt och att man skall vara den där väna, omsorgsfulla och tålmodiga kvinnan som man tycker att alla andra är. Sen sitter det "där" lilla monstret i huvudet och det som kommer ut ur munnen är något helt annat än det man egentligen vill. Det sjuka i det hela är att man vet om att herregud nu får du ge dig! men man fortsätter ändå...