Hur står han ut?

Det handlar ju faktiskt inte bara om mig utan det är ju också viktigt för min familj att jag blir normal... hur min älskade Z stått ut i 15 år är ju helt obegripligt! Vad mycket skit han fått höra och vilka hysteriskt onödiga utbrott över både pyttesmå och löjliga grejer som jag gjort om till det största problemet på jorden. Vilken tur att han ser "mig" där bakom det där galna monstret som jag har inneboende. Jag skäms men jag kan inte erkänna det, jag ger mig aldrig och är långsint som F-n. Innerst inne tänker jag hela tiden, Herregud människa vad gör du och vad är det du säger? Hade jag varit Z hade jag lämnat mig för många år sen.

Det måste vara Stålmannen jag hittat, hoppas bara han står ut ett tag till....